Klamila fiskehamn har använts ända sedan 1300-talet: Vederlax nämns som handelsplats för första gången redan år 1336 och som kyrksocken år 1370. Klamila by som ligger cirka 1,5 kilometer från hamnen har fått sitt namn av släkten Klamin, vars mest kända representant är tonsättaren Uuno Klami (1900–1961). Byn har utvecklats längs Kungsvägen, Gamla Viborgsvägen. Trots att byn har en lång historia är dess äldsta byggnader från andra hälften av 1800-talet eftersom byns centrum förstördes i en brand år 1865.
Klamilas område har cirka 700 stadigvarande invånare men sommartid mångdubblar sommargästerna invånarantalet. Klamila har valts till årets by i Kymmenedalen åren 2006 och 2016 och byns hamn har valts som båtfolkets favorithamn åren 2010–2012.
Fiske, sjöfart och skeppsbyggeri har långa traditioner i bygden. Skeppsbyggarna i Vederlax var särskilt produktiva på 1870-talet. Sannolikt byggdes skeppen i Klamila på Kelkkaniemi. Med undantag av järnkättingar och -ankare fick man nästan allt byggnadsmaterial från den egna socknen.
Redan från 1300-talet finns uppgifter om bönder som seglade med egna skepp till Estland dit de förde strömming som de för det mesta bytte mot råg. De här resorna som gjordes från Finska vikens kust och skärgård till Estland två gånger om året för att idka byteshandel där man för det mesta bytte strömming mot råg kallades för seprahandel (sepra kommer från baltiska som betyder t.ex. sällskap, god bekant eller vän). Vid Klamila fiskehamn finns ett minnesmärke över bondeseglationen.
Hamnen
Under krigstiden fungerade Klamila fiskehamn som skyddshamn för kanonbåtar och andra fartyg i Finlands flotta. Under fortsättningskriget fanns en torpedbåtsflottilj i hamnen, och sommaren 1943 var Klamila stationeringsort för Merikotka som var marinens stabsfartyg. Fartyget var stationerat vid Hurpunvuori klippa vid Klamilanlahti och täckt med kamouflagenät och ris och man kunde inte urskilja den ens från en brygga på hundra meters avstånd. Också Finlands marskalk Mannerheim besökte Klamila för att inspektera torpedbåtsflottiljen i juli 1943.
Nuförtiden är Klamila båthamn den största hamnen i Vederlax. Den erbjuder 15 båtplatser och flera tjänster – till exempel restaurang, kiosk, bränsleförsäljning till båtar samt möjlighet att tvätta kläder. I närheten finns också motionsslinga, frisbeegolfbana, badstrand samt motionstrappa. Hamnen är också en populär plats för evenemang. På hösten varje år sedan 1993 har Klamilas byförening, Klamilan seutu ry, ordnat en traditionell strömmingsmarknad i hamnen.
I fiskehamnen har ordnats hapanvellifester. Hapanvelli är en traditionell maträtt i Vederlax. Den tillreds av rågsurdeg, potatis och ärter och den påminner lite om ärtsoppa, men har en surare smak. Hapanvelli tillagas inte i en handvändning då redan blötläggningen av torra ärter kan ta 12 timmar. Hapanvelli intas traditionellt med en smörklick, rågbröd och kall mjölk.
Bild: Walter Jokinen. Krigsmuseum.
I närheten av hamnen finns flygekorrar och fladdermöss. På sommaren kan man få syn på utrotningshotade fjärilarter på steniga ängar vid Lantviikinvuori. På hamnområdet finns också många olika fågelarter och på våren kan man följa arktiska fåglars flyttning, arktika. På Vederlax kust ser man de största flockarna av flyttfåglar i Finland.
Havet är en viktig del av Klamila och dess läge och vattenstånd är alltid lämpliga samtalsämnen där.
Link
Klamilan venesataman kotisivut
Tietoa Klamilan satamasta Vene-lehden sivustolla
Klamila Visit Virolahti -sivustolla
Museotie Visit Virolahti -sivustolla
Klamilan kalasataman alueen arkeologinen vedenalaisinventointi, 2016
Hapanvelli Virolahden kunnan kotisivuilla
Miehikkälän ja Virolahden kylätoimijat: Virolahti/Miehikkälä kylien kertomana. Kouvola 2012.
”Erkki Klami oli etevä merenkulkija ja talonpoikaissäädyn johtomies.” Helsingin Sanomat 16.12.2007,
Miehikkälän ja Virolahden kylätoimijat: Virolahti/Miehikkälä kylien kertomana. Kouvola 2012.
Alpo Lommi: Pohjakunnan kyläkirja I. Klamilan Seutu ry. Kotka 2003.
Yrjö Kaukiainen: Virolahden historia I. Virolahden kunta. Lappeenranta 1970.
Martti Favorin: Virolahden historia II. Virolahden kunta. Mikkeli 1992.